Att försöka äta sin lunch när man har en busig kattunge som ska busa med allt hon kommer åt är inte lätt. Harry ligger i den andra fotäljen och jäsppar av trötthet men inte lille Bobbie! Det är nästa svårt att skriva detta inlägg! Haha sötnos! Det är i dessa stunder som man är glad över att kunna kalla sig själv för kattägare. Visst det är väl inte fel att faktiskt äta sin lunch istället för att fokuser på att hålla sin kisse borta från den, men det är vid dessa stunder som man mår gott och sätter ett stort smile över hela ansiktet! Jag tycker så mycket om djur, så det är skönt att man har två små guldklimpar som väntar på en när man kommer hem från jobbet. På onsdag i nästa vecka ska dem båda med mig och mamma upp till Vänersborg, en bilresa på ca 3 timmar med ett nytt hus och den stora hunden... Hm får se hur detta går. Bobbie är ju inte jätte försjust i att åka bil heller. Men det får lösa sig! Love!