A som i Anna

N är min bästa vän, J är min Pojkvän. J Är en tjejkompis som jag har kommit väldigt nära. I är min syster.

Varför använder jag bara första bokstaven i mina, vi kan kalla dem karaktärer (vänner, familj, pojkvän) här på bloggen?
Jag vet inte om det bara är jag som gör det eller om det faktiskt är så att det är min egna lilla uppfining.
Jag vill inte kalla folk för sin riktiga namn här på bloggen utan att veta att dem är okej med det.
Av egna erfarenheter så har jag personligen valt att fråga alla som jag skriver om här på bloggen om det är okej att deras riktigt namn står med. Varför?
Jag har själv hamnat i flera situationer då det har skrivits om mig på fel sätt eller om saker som inte är sanna på en blogg eller hemsida, gud vet var. Men skulle det vara så som det just nu är i mitt fall att J, min älskade man inte vill dela med sig utav sitt riktigt namn och endast vill gå med namnet J här på bloggen så tycker jag att det ska få vara så.
Som tillexempel N eller Nathalie som hon faktiskt heter berättade det att jag gärna får använda hennes namn, här, hon bryr sig inte för mycket om det.

Det jag vill säga med detta är att alla människor är olika, vare sig vi vill det eller inte.
Vissa är tjocka, andra smala, Har glasögon, har inte glasögon. Vi alla är olika och har olika känslor till allt och framför allt till internet.
Som jag skrev i ett inlägg för några dagar sen så har internet ändrats något kopiöst under bara ett par år. Idag så gillar vi, delar läser om vad kändisarena har i sina garderober medans för tjugo år sen så var det ett stort besvär bara att komma ut på internet.
Tänk själv. När skrev du ett brev med papper och penna sist? Mitt skrev jag när jag kanske var 12 år till min mormor och morfars katt, sylvester. Jag hade gjort en leksak till honom i slöjden och ville absolut att han skulle få det. Vad gör vi idag? Jo, antigen så väntar vi tills vi ses nästa gång eller så tar vi en bild och messar till personen. Var är spänningen?
Jag säger inte att datorer och internet, smartphones är fel, jag gör ju alla dessa saker själv, men jag tror att det är viktigt att inte glömma bort det förfluta och att man kan umgås med varandra utan en telefon, se bara på mig och mina 18 dagar.

Nu vet ni min namn historia!

Love!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Anna InThe City

"I write, you read and feel my speed"

RSS 2.0